Tippenracet i Finspång

Till denna tävling hade vi förberett bilen på ett bra sätt, men vad hjälper det när den enda tur man har är oturen.

Mitt första åk gick ganska bra förutom att man kände sig som en fluga i ett whiskeyglas på en del av banan som bestod av ganska många intryck.
Efter att ha kryssat färdigt bland spisar, kylskåp, containers, tunnor, ATA-band mm. var jag inte helt säker på att jag hade åkt rätt färdväg men det visade sig att det hade gått rätt till.
Annat var det för André som missade ett par hundra meter av banan i sitt första försök, men han var lika glad för det.

Till åk nummer två var jag ordentligt laddad och det började bra tills det att bilen inte längre drev framåt efter en obarmhärtig uppväxling. Bärgningsbilen tillkallades, snöre  kopplades och tomheten infann sig när jag i sakta fart blev utforslad från banan för att ge plats åt åksugna entusiaster.
 
Efter kontroll kunde vi konstatera att det berömda växellådsfingret hade sagt upp sig. André fick således aldrig köra andra omgången, ingen av oss fick heller inte köra tredje.

Nu fick vi istället lyssna på halvmossiga truddilutter från högtalartrattarna och snacka med trevligt folk, inte illa det heller.

Tack Finspångs MS för en rolig bana och ett smidigt och bra arrangemang!

 
Jonas och André diskuterar bantaktik med Lennart Gustavsson

Bilen som tjänstgjorde för dagen

Så här slutade Jonas andra åk

Efter en del skruvande så hittades felet och det vara bara att ge upp för denna gång.