Framgångar för teamet i MK Ramunders sprint i Norrköping

Det var kallt och blåsigt denna höstdag men teamet var vid gott mod som vanligt.

På plats för temaets räkning var Robin, Micke, Jonas, Daniel och teamets senaste tillskott André. André, som är far till Jonas och Daniel, var rejält laddad inför denna premiärtävling och nyfiken på hur den nyinköpta bilen gick. Efter tävlingen så gick han omkring med ett leende på läpparna så det syntes tydligt vad han tyckte om dagen.

Robin delade bil med Henry Farsbo denna tävling och de skulle köra Henrys VW Jetta. Jettan har varit stående några år så lite spända var de på att se hur den gick. Det hela gick mycket bra då Robin fick den bästa tiden i teamet och blev även snabbast av alla LMS:are. Micke vann veteranklassen före Erkki Tarpila från LMS.

André ska strax ge sig ut till start för första gången på mycket länge

Micke tog segern i veteranklassen

Läs förarnas egna kommentarer nedan:

Robin: Roligaste Rs:n jag kört + bästa bilen

Dagen till ära fick jag dela bil med Henry Farsbo. Vi var frame i Norrköping ca halv 8 och det var ganska bra väder. Anmälan och besiktning gick bra så vi gick den 2 km långa banan som verkade mycket rolig.

Dags för min första start och jag var riktigt laddad att få till ett bra åk, åket flöt på bra ända fram till de sista kurvorna då bilen går upp på två hjul och jag håller på att lägga bilen på sidan men lyckas få ner den på hjulen igen och tar mig i mål på en ganska bra tid ändå.

I mitt andra åk så flöt allt på bra med bara lite småmissar så jag förbättrade mig med ca 2 sekunder vilket jag var ganska nöjd med.

I mitt tredje och sista åk för dagen var jag riktigt laddad och ville få till en riktigt bra tid, hela åket flöt på bra med bara några mindre missar och får en tid på 2.07.73 vilket jag var nöjd med.

Tack till Henry Farsbo för lånet av bil, skönt att jag fick slå honom. Nu är det bara att ladda om till vårat KM som är den 1 November.

Robin pressar Jettan till max

Micke: Varifrån kom oljan i motorrummet?

När första åket var över så fick jag till en bra tid som stod sig bra bland veteranerna. Andra åket började kanon, tempot var uppskruvat en hel del. I näst sista kurvan innan mål går jag ner i diket och 2 hjular en bit men bilen hoppar tillbaka upp på vägen igen, samtidigt som jag ser en blå svart rök på sidan av bilen men kommer i mål och får en tid.

I depån konstaterar jag att bakaxel var lite krökt, men det var ingen större fara, värre var det med den olja som låg på motorrums golvet, var kom den i från? Jag kör ändå! Jag var riktigt laddad då jag viste vad som måste göras. Men precis efter start börjar bilen slira på kopplingen, oljan som jag såg kom ifrån den bakre packboxen vid svänghjulet. Måndag kväll åkte motorn ur bilen och jag kunde konstatera det hela.

Nu till tävlingen igen! Nu hade de flesta i min klass åkt 3 gånger. Erkki var ruggigt nära, och det var mycket spännande att se hans åk, hade han kört 7 tiondelar snabbare hade han stått som segrare. Nu vann jag i stället.

Vill här tacka Mk Ramunder för en kanon tävling.

//En som kommer tillbaka.

Micke på väg mot seger i veteranklassen

Jonas: Endast ett uppdrag, att slå brorsan

Nu var det dags för min andra folkracesprint för året i brorsans halvkombi modell Saab 99:a. Jag hade hört att den här bansträckningen skulle vara mycket rolig att köra så förväntningarna var ganska höga.

I mitt första åk flöt det på hyfsat bra förutom några smärre misstag som exempelvis det att bilen och jag var utanför banan vid minst ett tillfälle. Tiden var inget att skryta med men det återstod ytterligare två åk att försöka åstadkomma något vettigt.

Jag åkte fram till startpositionen, väntade ett ögonblick, fick klartecken att köra och sen bar det iväg med full karamell genom kurvor, uppförsbackar och en massa annat som jag inte minns. När jag på tvären (eländiga halvkombi) korsade mållinjen var jag nöjd med detta andra försök tills dess att tiden hade studerats. För tillfället låg jag på en 17:e plats i klassen FWD.

Inför det tredje åket gick jag och några andra entusiaster sträckan för att få ett mentalt övertag på konkurrenterna. Vid det här laget hade jag bara ett uppdrag att klara, att slå brorsan.

Detta tredje åk gick ungefär som föregående och jag förbättrade mig med sex tiondelar. Som tur var vann jag över Daniel även om han var otäckt nära. Mitt slutresultat blev en 17:e plats, vojne vojne.

De förväntningar jag hade på banan infriades med råge.

Tack MK Ramunder för en riktigt rolig tävling.

Jonas i sin brors 99:a cc

Daniel: Det knäpper om vänster framhjul

Efter besiktningen gick vi banan som vanligt, ganska snart förstod man att det skulle bli en rolig bana att köra.

Jonas och jag delade bil denna dag. Jonas började köra, jag tog över bilen och skulle köra ut till mitt första åk. Det knäpper om vänster framhjul, alla har gått iväg och tiden är knapp så jag kör ut på startplattan och kör. Mycket rolig och varierande sträcka att köra. Tyvärr en hel del misstag på vägen. Väl tillbaka i depån konstaterade Jonas att det som låter om vänster fram är hjullagret som är glappt. Vi drar åt lagret så gott det går och håller tummarna att det ska hålla hela tävlingen.

Andra åket går bättre. Men hjullagret går att dra åt efter varje besök ute på banan. I tredje går det bättre tills dörren öppnar sig efter ett "hopp". Det blir lite tajt att hinna svänga 90 grader vänster ut på "grässlingan" samtidigt som man ska stänga dörren. Dagen slutade med en 18:e plats i klassen.

Daniel på väg fram mot start

André: 15 år sen sist

Det var cirka femton år sedan jag körde en folkracesprint sist så det här skulle verkligen bli spännande.

I det första åket kände jag lite på både bilen och banan. Jag lyckades att ta mig runt med bilen i behåll så man kunde inte vara annat än nöjd.

Det andra åket gick fortare så det var bara att ladda om för ett ännu bättre tredjeåk. I mitt tredje försök lyckades jag att kapa ytterligare sekunder så nu var jag helnöjd.

Denna tävling var den roligaste jag någonsin kört så det lär bli återbesök.

André skymtar bakom gräset