4-timmars i Vimmerby

Bilen teamet skulle köra med var Daniels Saab 99 cc som han något år tidigare köpt privat av Fredrik och Sivan. Prepareringen inleddes med att byta motor till en standardmotor som inte varit igång på många år. Efter motorbyte och en helgenomgång av bilen så var det till slut dags att se om den klarade en testkörning på isen.

Jonas skruvar på 4-timmars motorn

Bilen redo för en ny motor

Till allas förvåning så överlevde bilen ett körpass på över en timma, inte illa. Det var bara växelföraren som gav med sig till slut. Det blev ett antal timmar i garaget sista veckan innan tävling för att slutföra det sista.

Testdag på sjöisen

Bilen gick som en dröm, nästan...

Lite små justeringar behövs alltid 

Efter mycket skruvande och micklande på bilen var det då äntligen dags att ge sig av och köra tävling. Vi samlades som vanligt vid Kåparp där temperaturen denna morgon hade letat sig ner till -29 grader celsius. Burr, samtliga teammedlemmar undrade vad de hade gett sig in på. När vi hade kommit fram till Gnagaredalen var det betydligt varmare än i Linköping, enbart -18 grader celsius, så nu blev det gladare miner och alla var förhoppningsfulla.

Dragbilen är nog mer frusen än folkracebilen

Teamet laddade inför start

Först ut att köra var Daniel som började bra och hade klättrat fem placeringar efter ca 20 minuters körning. Sen började problemen. Daniel gick in med aningens för hög fart i en kurva varpå bilen understyrde och en kollision med ett räcke var ett faktum. Full gas igen och Daniel kunde fortsätta tills bilen letade sig ut i en snödriva och fastnade. Då hände det att vi blev utbogserade i depån och enligt reglerna måste man byta förare vid varje depåbesök. Onödig tid gick till spillo men det var bara att bita ihop och fortsätta.

Full aktivitet i depån

Nästa förare att ge sig ut var Robin, som bara orkade vara ute ca 30 minuter. Jonas tyckte att det var svagt att inte köra hela passet som skall ligga omkring 55 minuter. När Jonas sedan gav sig ut på nästa pass förstod han ganska snart varför Robin kom in tidigare än planerat. Bilen blev mer och mer svårkörd för varje minut som gick och till slut blev vi tvungna att bryta, tredje passet varade för övrigt i ca 10 minuter.

Det visade sig att höger övre bärarmsinfästning hade gett vika, ett resultat av räckessmällen och en inte helt rostfri framvagn. Nu väntade en långfika i klubbhuset innan vi kunde lasta och ge oss av mot närmaste snabbmatshak.

Efter en trasig bärarmsinfästning var det bara att ge upp...

...och resten av dagen tillbringades med en långfika inne i värmen.

Nästa 4-timmarstävling blir det Fredrik som kör första passet eftersom han inte fick köra alls denna gång.
Kanske bakhjulsdrivet nästa gång, kanske inte, vem vet...?

Väl mött på banorna framöver!